Rasstandard för Schäfer
HEMLAND: Tyskland
ANVÄNDNINGS-OMRÅDE: Mångsidig bruks-, vall- och tjänstehund
FCI-KLASSI-FIKATION: Grupp 1 Bruks-, vall- & tjänstehund Sektion I Schäferhundar med arbetsprov
BAKGRUND/ÄNDAMÅL:
Föreningen för
tysk schäfer, med säte i Augsburg, Tyskland, medlem i Verband
für das Deutsche Hundewesen e. V. (VDH) är som grundare
ansvarig för standarden för tysk Schäfer. Standarden
utvecklades ursprungligen vid det första klubbmötet i Frankfurt
am Main den 20 september 1899, baserad på förslag av A Mayer
och von Stephanitz. Ändringarna gjordes i standarden vid det
sjätte medlemsmötet den 28 juli 1901, det 23:e medlemsmötet i
Köln/Rhine den 17 september 1909, styrelsemötet i Wiesbaden den
5/9 1930 och avelskommitténs och styrelsens möte den 25 mars
1961.
Standarden reviderades och fastställdes av världsförbundet
för Tyska Schäferhund klubbar vid möte den 30 augusti 1976.
Standarden omarbetades vid SV fullmäktige och styrelsebeslut den
23-24 mars 1991.
bruksändamål. Med detta som mål framställdes standarden för
tysk schäfer, avseende såväl fysisk byggnad som temperament
och karaktärsegenskaper.
HELHETSINTRYCK: Den tyska schäfern är en medelstor hund. Den skall vara något långsträckt, stark och muskulös. Extremiteterna skall vara torra och ben stommen stark.
UPPFÖRANDE/KARAKTÄR:
En schäfer skall ha
ett jämnt humör och goda nerver, vara självsäker och frimodig
och fullständigt godlynt (utom i retningsläge) och därtill
skall den vara uppmärksam och följsam. Den måste besitta mod,
kamplust och hårdhet för att vara lämplig som sällskaps,
vakt-, skydds-, tjänste- och vallhund.
HUVUD:
Huvudet skall vara
kilformigt och i proportion till kroppen (huvudets längd skall
vara ca 40% av mankhöjden), varken för brett eller för
spetsigt. Huvudet skall vara torrt och med lagom bredd mellan
öronen. Pannan, sedd framifrån och från sidan, skall endast
vara måttligt välvd och utan eller med svagt antydd mittfåra.
Proportionen skalle - nosparti 1:1. Skallens bredd motsvarar
ungefär dess längd. Skallen löper (sedd uppifrån) från
öronen likformigt avsmalnande mot nosen, längs ett sluttande
men inte utpräglat stop och övergår i det kilformiga
nospartiet.
Över- och underkäke skall vara kraftigt utvecklade.
NOS: Nosryggen skall vara rak. Konkav eller konvex nosrygg är inte önskvärt. Nostryffeln måste vara svart.
LÄPPAR: Läpparna skall vara strama, väl åtliggande och mörkfärgade.
ÖGON: Ögonen skall vara medelstora, mandelformade och en aning snedställda. De får inte vara utåtstående. Ögonens färg skall vara så mörka som möjligt. Ljusa, stickiga ögon är inte önskvärt, då de påverkar uttrycket på ett ofördelaktigt sätt.
ÖRON: Den tyska schäfern skall ha ståndöron, medelstora, upprättstående och liksidigt burna (inte indragna i sidled). De skall vara spetsiga och med öronmusslan riktad framåt. Vippöron och hängöron är felaktiga. Bakåtlagda öron i rörelse och i vila är inte fel.
BETT: Bettet skall vara kraftigt, sunt och fullständigt (med 42 tänder enligt tandformeln). Den tyska schäfern har saxbett, d v s överkäkens framtänder skär saxartat över underkäkens. Överbett, underbett eller tångbett är felaktigt liksom större mellanrum mellan tänderna (tandrad med luckor). Felaktigt är också rätlinjig framtandsrad. Käkarna skall vara kraftigt utvecklade med tänderna djupt inbäddade i käkarna.
Hals: Halsen skall vara stark och muskulös, utan löst halsskinn eller hakpåse. Halsen bärs i ca 45o vinkel till kroppen.
Bröst: Bröstet skall vara tämligen brett. Bröstkorgen skall vara så lång som möjligt och välutvecklad. Bröstdjupet skall utgöra 45-48% av mankhöjden. Revbenen skall vara ganska välvda. Bröstkorgen varken tunnformad eller flat.
Rygg: Rygglinjen
löper från halsen längs den väl markerade manken, den
obetydligt sluttande ryggen och det lätt sluttande korset, utan
synligt avbrott. Ryggen är fast, kraftig och muskulös. Länden
skall vara bred, väl utvecklad och muskulös.
Korset skall vara långt och lätt sluttande ca 23% och
omärkligt övergå i svansansättningen.
Svans: Svansen skall räcka minst till hasen, dock ej längre än till mitten av mellanfoten. Svansens hår är något längre på undersidan och svansen bäres i en mjuk utåtböjd båge. Då hunden är exalterad eller i rörelse reser den svansen men den får inte lyftas över horisontalplanet. Operativa ingrepp är förbjudna.
Framben: Frambenen skall sedda från alla sidor vara raka, och sedda framifrån absolut parallella. Skulderblad och överarm skall vara lika långa och medelst kraftiga muskler vara stadigt fästade vid kroppen. Den ideala skulderblads- och överarmsvinkeln är 90o, men når i regel upp till 110o. Armbågen får varken i vila eller i rörelse vara vare sig utåt- eller inåtvriden. Underarmarna är från alla sidor sett raka och sinsemellan absolut parallella, torra och muskulösa. Mellanhandens längd skall vara 1/3 av underarmens, och vinkeln till underarmen skall vara 20-22o. Fel vinkel, d v s en alltför vinklad mellanhand eller en alltför stel mellanhand minskar bruksvärdet, i synnerhet uthålligheten.
Framtassar: Framtassarna skall vara runda, väl slutna och välvda med hårda trampdynor. Klorna skall vara kraftiga, välvda och likaså mörka.
Bakben: Bakbenen skall vara lätt bakåtställda, och sedda bakifrån vara parallella. Lår och underben skall ha ungefär samma längd och bilda en vinkel på ca 120o. Låren skall vara kraftiga och muskulösa. Hasen är fast och väl utvecklad. Mellanfoten under hasen skall stå lodrätt.
Baktassar: Baktassarna skall vara slutna och lätt välvda. Trampdynorna skall vara hårda och mörka, klorna kraftiga, välvda och likaså mörka.
Rörelser: Den tyska schäfern är en travande hund. Extremiteternas längd och vinkling skall vara avpassade till varandra på ett sådant sätt att bakbenen och frambenen kan förflyttas lika långt under kroppen utan att rygglinjen väsentligen förändras. Varje tendens till övervinkling av bakbenen minskar styrkan och uthålligheten och därmed försämras bruksegenskaperna. Om kroppsbyggnad och vinkling är korrekta blir rörelserna vägvinnande och marknära och ger därmed ett ledigt, ändamålsenligt intryck. Vid jämnt och lugnt trav bäres huvudet framsträckt och svansen något lyftad, varvid en oavbruten mjuk obruten rygglinjen från öronspetsen längs nacken och ryggen ända till svansspetsen framträder.
Hud: Huden skall vara (löst) åtliggande, dock utan att bilda veck.
Päls: Den tyska schäferns korrekta päls skall bestå av stickelhår och underull. Täckhåret bör helst vara tjockt, rakt och hårt, samt ligga slätt. Håret skall var kort på huvudet, inklusive inre delen av örat, framsidan av benen, tassar och tår. Det skall vara något längre och tätare på halsen. Håret är längre på benens baksidor ner till hasleden och lårens baksida är rikligt hårbeklädda.
Färg: Färgen skall vara svart med rödbruna, bruna, gula till ljusgrå tecken. Enfärgat svart eller grå, grå med mörkare skiftning. Svart sadel och mask. Obetydliga små vita tecken på bröstet liksom mycket ljusa insidor på benen är tillåtet men ej önskvärt. Nostryffeln måste vara svart hos alla färgvarianter. Avsaknad av mask, ljus eller stickig ögonfärg liksom ljusa eller vitaktiga tecken på bröst och benens insidor, ljusa klor och röd svansspets skall bedömas som pigmentbrist. Underullen skall vara ljusgrå. Vit färg är inte tillåten.
STORLEK/VIKT:
Mankhöjd Hane: 60-65cm Mankhöjd Tik: 55-60cm
Vikt Hane: 30-40kg Vikt Tik: 22-32kg
Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna var fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.
FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och felets art skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
SVÅRA FEL:
Alla felaktiga rastecken som minskar bruksegenskaperna: Felaktiga
öron: För lågt ansatta öron, vippöron, inåtställda öron,
lösa öron.
Betydande pigmentbrist. Starkt begränsad totalstyrka (brist på
fasthet).
Tandfel: (alla avvikelser från saxbett och tandformel om det
inte gäller diskvalificerande fel)
Diskvalificerade fel
Källa: Schäferhundklubben